1988 kontaktas jag av Nordiska Folkhögskolan, föreningen Nordvisas representant Hanne Juul och visskolans föreståndare Lennart Thorstensson. Man frågar mig om jag kan tänka mig att arbeta som en av gästlärarna på Den Nordiska Visskolan. Det ska handla om gruppundervisning i ämnet vistolkning , så kallad ”Master Class”.

Gitarrpedagoger undervisar sällan eller aldrig i sång och sångpedagoger sällan eller aldrig i gitarr. Då jag har utbildning i gruppundervisning på båda instrumenten känner jag mig lämpad och manad att anta uppgiften. Dessutom har jag då turnerat sedan 1976 som visartist så med den erfarenheten i bagaget borde det väl kunna fungera utan större problem. Jag är i skrivande stund kvar på skolan som gästlärare, nu med 35 års erfarenhet och jag har under alla år känt det som mitt ansvar att framföra, ibland kontroversiella,  synpunkter och åsikter när det gäller vad som prioriterats över tid och vad som, enligt min mening borde prioriteras för den framtida verksamheten. Som ett exempel kan nämnas att i stället för att bara spela de valda ackorden på sitt instrument till sin sång, menar jag att man i stället bör lära sig att ackompanjera. Det är många gånger helt avgörande i en strävan att hitta sin version, sin tolkning av en sångtext, att förstå ackompanjemanget, nyanser, dynamik och artikulation. Sångens text ska sitta i händerna hos ackompanjatören, som jag brukar säga, då först kan något hända i det nödvändiga samspelet mellan sång och ackompanjemang. Det behöver inte alls vara tekniskt avancerat men måste däremot vara musikaliskt medvetet och det är i detta läge det underlättar med grundläggande musikteoretiska studier för ändamålet Jag har alltid åkt till skolan med föresatsen att med mitt pedagogiska koncept bidra till att utveckla det musikaliska uttrycket,  öka välbefinnandet hos kursdeltagarna, minska stress och prestationsångest, påvisa nödvändigheten av struktur och instuderingsteknik, gärna sätta upp delmål utmed vägen under inlärningsprocessen och att njuta i stunden när man övar, framträder inför publik eller bara har en ledig dag för insamlande av nya intryck i den vackraste av miljöer för kunskap, bildning, lust och nyfikenhet. Den Nordiska Folkhögskolan uppe på Fontinberget i Kungälv.

Visskolan Västervik startade 2002 med Ingrid Hogman som kursansvarig och även där har jag varit gästlärare ett flertal gånger, senast 2017 och då på Gamleby Folkhögskola. 

Viskurserna i Kungälv och Västervik har liknande ambitionsnivå som inneburit många svåra men intressanta pedagogiska utmaningar för mig både vad gäller sång och gitarr, med kursdeltagare som jag har haft förmånen att få lotsa ut emot nya och vidare uttrycksmöjligheter utan hindrande manér men i stället med en växande bank

av personliga stilmedel i sång , i ackompanjemang och, inte minst, i det musikaliska samspelet. 

H-E-L

Jag använder ofta och gärna ordet HEL som för mig symboliserar en enhet eller helhet för välbefinnande, och där H kan stå för Humor, E kan vara Energi och L bör vara Lust. Om vi som individer tappar vår lust och vår nyfikenhet riskerar vi att vår tillvaro blir andefattig och utan livsnödvändiga utmaningar. Detta gäller inte minst i en undervisningssituation men är minst lika viktigt i vardagslivet, menar jag.

 Kalla det gärna förväntan, om du vill…

Min Kursplanering gällande en till tre dagar, för några, någonstans, någon gång.

Så här brukar jag lägga upp det hela;

Följande moment kommer att ingå i arbetet;

• Röstens möjligheter
• Textens möjligheter
• Musikens möjligheter
• Tornbildning sång och gitarr
• Samarbete och balans mellan sång och ackompanjemang
• Resonemang kring uppförandepraxis
• Instuderingsteknik
• Nyanser och dynamik
• Personlighet – stilmedel - manér
• Scenisk beredskap
• Repertoar
• Annat som känns angeläget för oss

De två konstarterna text och musik står varandra väldigt nära i visan.

Gemensamt för de flesta definitioner av visan är konstaterandet att visan till formen är en strofisk dikt med strofisk melodi.

Visan är, i idealfallet, en oupplöslig enhet av text och musik där de båda komponenterna dock till nöds kan fungera var för sig. Musiken är inte ett komplement till texten och texten inte en extra utsmyckning av musiken.

Lars Forssell (1928–2007): -”En god visa är - hur kort och obetydlig den än kan te sig på papperet – uppbyggd som ett drama. Med varje strof, varje versrad bör det hända någonting som för den inre eller yttre handlingen framåt. Den har början och den har slut.”

Jag brukar ofta disponera några dagars undervisning som följer;

1. LÄNGTAN/FÖRVÄNTAN –

1. UPPLEVELSE

1. EFTERKLANG

• Vad vill jag?
• Vad vill eleverna?
• Kan vi kombinera detta?

Låt tanken styra, inte tekniken

För att komma bort från känslan av att tala eller spela för starkt eller att ”göra sig till” måste man stiga över den så kallade ”löjlighetströskeln” med rejäla kliv.

• Öva prestigelöst
• Öva koncentrerat och med eftertanke

Dag 1:                                Förväntan

• Introduktion och presentation av alla
• Genomgång av undervisningsidé
• Hur ser jag på det här med just VISA?
• Avslappning, koncentration, uppvärmning, andning
• Varför håller vi på med det här?
• Vad händer i mig?
• Vilka signaler sänder jag ut med mitt sätt att vara?
• Dela ut ”instuderingsteknik”
• Samtal kring gruppens nuvarande repertoar
• Lyssna på alla röster som läser var sin text från sin egen repertoar

Sjung ett varv före lunch, alla sjunger eller läser något.

Fortsätt med sånger efter lunch

• Utvärdering av dagen idag – vad göra av morgondagen?

Dag 2:                                Nu är vi i gång

• Mjuk start – avslappnande samtal – jag spelar något
• Vad finns kvar ifrån igår
• Gå igenom ”instuderingsteknik”
• Jag berättar mig genom en sång

• Tonbildning
• Att andas med sitt instrument
• Nyanser och dynamik

Individuell undervisning i grupp, alla lyssnar på varandra och på mina instruktioner.

• Utvärdering av dagen – vad göra av morgondagen?

Dag 3:                                Vad händer sedan, efterklang

• Vad finns kvar ifrån igår
• Repetera instuderingsråd!
• Frågeställning kring stort och smått
• Hur går vi vidare i ett musikaliskt välbefinnande?
• Förmåga att ta sin plats utan att ställa sig i vägen för sångens naturliga flöde
• Att hitta sin nivå för att kunna växa

Den som är lycklig för det minsta, är lycklig för det mesta

Vårda mellanregistret!

Njut!

Lyssna på och med hela kroppen!

Lycka till!